2013-01-30

Låt barn vara barn, inte stereotyper

En Alf B Svensson skrev häromdagen ett debattinlägg  i Aftonbladet . Han är ännu en i kören som envist sjunger samma refräng – de elaka feministerna tvingar hela Sverige att försöka göra pojkar och flickor exakt likadana, och det är fel, och dessutom är feminister elaka.

Vad som fullständigt saknas i hans debattartikel är alla former av källhänvisningar och forskningsreferenser. Det närmaste man kommer är en svävande referens till en enda utredning som enligt Svensson stöder hans påståenden, och vars titel saknas.

Den som vill läsa hela texten utan avbrott kan göra det , men härnedan citeras den i sin helhet. Jag hade tänkt bara citera de bitar som var särskilt viktiga att kommentera. Det visade sig bli allt.

Att vi föräldrar vill att våra barn ska utvecklas efter sina förutsättningar och inte hämmas av stereotypa könsroller om hur en kille eller tjej ska vara är inget nytt. Personalen i förskolan och skolan har också under många år försökt motverka traditionella könsroller. Trots det är fortfarande 98 procent av förskollärarna kvinnor. Män begår också fortfarande mer än 90 procent av alla våldsbrott. Så vi har inte lyckats särskilt bra.

Referenser saknas! Vad är det som har misslyckats – har personalen misslyckats med att motverka traditionella könsroller, är förskolor och skolor verkligen könsneutrala och barnen envisas ändå med att bli olika baserade på kön, eller är det så att förskolor och skolor faktiskt inte är könsneutrala trots att man har försökt åstadkomma det? Eller är det olika i olika förskolor och skolor? Erfarenheterna från förskolan Tittmyran  indikerar att många skolor och förskolor inte är så jämstäldla som vi vill tro.

Många genusfundamentalister säger nu att om vi bara försöker skapa könsneutrala barn genom att behandla pojkar och flickor exakt lika så löser vi problemet. Vi ska ge dem könsneutrala namn och leksaker, börja använda ordet ”hen”, förbjuda flickor från att klä sig i rosa och välja genuscertifierade förskolor. Förskollärarna ska agera könspoliser, slänga ut dockvrån och avstyra alla typiska kill- och tjejlekar.

Referenser saknas! Vilka är dessa genusfundamentalister som vill förbjuda flickor från att klä sig i rosa? Mig veterligen är det snarare så att feministerna vill att man inte ska agera könspoliser, d.v.s. inte förstärka och förmedla en bild av att man måste bete sig på ett visst sätt baserat på kön.

Men den strategin kommer inte att lyckas, för kön är inte bara en social konstruktion. Alla skillnader mellan pojkars och flickors beteende beror inte på att vi behandlar flickor och pojkar olika. Den som offentligt vågar ifrågasätta den feministiska genusdoktrinen utsätts för personangrepp, hånas och förlöjligas.

Referenser saknas! Det existerar inte någon vetenskaplig grund att säkert säga i vilken utsträckning beteendeskillnader beror på biologi och vilka som beror på uppfostran/miljö – helt enkelt för att det inte existerar någon kontrollgrupp. Var skulle vi hitta en grupp barn som växer upp helt utan inflytande från omgivningen, så att vi skulle kunna se vilka beteenden som är helt baserade på biologi och vilka som inte är det?Vad vi däremot kan göra är att se på olika kulturer, och se om bilden av mansroll och kvinnoroll är densamma överallt. Vi kan också titta på historien och se om män respektive kvinnor historiskt sett beskrivs på samma sätt som idag. För den som nu ivrigt väntar på svaret kan jag ge en kort sammanfattning: Dagens kvinno- respektive mansroll i västvärlden är inte densamma som i t.ex. en nomadisk kultur, en kultur i djungeln i Brasilien, eller för den delen i Sverige för tvåhundra år sedan. (För den som är intresserad av historiska vinklingar kan jag verkligen rekommendera Hit och dit och tillbaka igen).

En som haft modet att göra det är Martin Ingvar, professor i klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet. I en statlig utredning konstaterar han att det visst finns genetiska orsaker till skillnader mellan pojkars och flickors beteende.

Referenser saknas! Vilken statlig utredning? Vilka genetiska orsaker? Senast jag kollade får både flickor och pojkar sina gener i en salig blandning från båda föräldrarna. Möjligen menar han epigenetik, d.v.s. hur andra faktorer påverkar generna, men det vore i så fall bra ifall han faktiskt skrev vad han menade.

Hjärnan utvecklas exempelvis olika hos pojkar och flickor. Flickors hjärna är störst när de är tio, elva år, medan pojkars hjärna blir det först senare. Kvinnor har fler förbindelser mellan vänster och höger hjärnhalva. Pojkar och män har mer av hormonet testosteron, en orsak till att de är mer aggressiva och har fler tillfälliga sexuella förbindelser. Flickor som under fosterstadiet fått ovanligt mycket testosteron på grund av en ämnesomsättningsrubbning hos modern är betydligt mer pojkaktiga både i sin lek och i sitt beteende.

Referenser saknas! I synnerhet referenser till att dessa förbindelser verkligen är fler hos flickor, och att det inte är så att mängden förbindelser påverkas av omgivningen och av hur man använder hjärnan. Vi vet ju redan att det går att skapa nya synapser, nya förbindelser i hjärnan, även i vuxen ålder. Vi vet att det går att förbättra utsikten för den som drabbas av demenssjukdomar genom att öva hjärnan, att den som t.ex. löser mycket korsord har bättre minne och bättre motståndskraft mot demens. Det indikerar att vad vi gör och hur vi gör det påverkar hjärnans faktiska fysiska uppbyggnad. För mig låter det orimligt att det bara skulle gälla för vuxna människor och inte för barn…

Flickor är mer språkligt begåvade än pojkar. De är mer ambitiösa och motiverade och har bättre betyg i alla ämnen utom idrott. Dubbelt så många flickor läser vidare vid universitet och högskola. De har däremot sämre psykisk hälsa, framförallt i tonåren. Förmodligen för att de har en medfödd större sårbarhet.

Referenser saknas! Om det rör sig om en ”medfödd större sårbarhet” bör det gälla för flickor över hela världen och oavsett kultur. Det har jag inte sett några belägg för.  Och skulle ambition och motivation vara biologiskt/(epi)genetiskt betingat? Skulle pojkar enbart i egenskap av pojkar, helt separat från kultur och uppfostran och omgivning, vara mindre ambitiösa och motiverade? WHAT IS THIS I DON’T EVEN…

Vi ska inte göra våld på naturen och försöka skapa könsneutrala barn. Ska de utvecklas optimalt och inte hämmas av biologiska skillnader och stereotypa könsroller ska vi i stället behandla dem olika. Men inte på det traditionella sättet där pojkar att vara tuffa och coola och flickor söta, tysta och snälla.

Den sista meningen i det stycket är hittills det enda jag kan hålla med om. Den första däremot -  ”vi ska inte ska göra våld på naturen”? Till att börja med gör vi våld på naturen redan när vi börjar potträna barnen, när vi säger till dem att det inte är OK att slåss, när vi tvingar dem att äta mer än de vill, när vi borstar deras tänder och inte låter naturen sköta munhygienen själv. Men på ett mer djupgående plan – vi vet inte i vilken utsträckning ett beteende är betingat av könstillhörighet, och därmed vet vi heller inte om vi gör våld ”på naturen” när vi försöker förändra beteendet.

Vi ska medvetet träna pojkar att bli bättre på att kontrollera sin ilska och inte hävda sig genom att trycka ner andra. Vi behöver motivera dem att ta skolan på större allvar och utveckla sin känslomässiga intelligens och sociala kompetens. Annars kommer många av dem att 20 år senare vara olyckliga, lågutbildade, arbetslösa, frånskilda män.

Vi behöver medvetet lära flickor att tro på sig själva, att våga säga ifrån och ibland tänka lite mer på sig själva. Uppmuntra dem våga satsa, ta risker, men inte ställa så höga krav på sig själva. De måste inte vara snygga, smala, smarta och sexiga för att duga.

Wow! Två hela stycken som jag inte kan direkt säga emot! Men som samtidigt säger emot hela Svenssons artikel hittills – för detta är exakt vad feministerna förespråkar, en värld där dagens stereotyp av män som hårda, icke känslosamma, aggressiva (även sexuellt) kontra kvinnor som mjuka, känslosamma och fokuserade på att vara sexiga istället för lyckliga. Vi vill ha en värld där det är OK att vara smal, eller att inte vara det, att vara tyst eller pratsam, och där dessa egenskaper framför allt inte är knutna till ifall ens könsorgan sitter på insidan eller på utsidan. Plötsligt håller Svensson med om detta. Men samtidigt säger han att han inte vill att barn ska uppfostras ”könsneutralt”, och att vi inte ska ”göra våld på naturen”. Ifall det ligger i en pojkes natur att vara tyst om känslor, varför är det då OK att göra våld på detta? Eller är det trots allt OK att göra våld på naturen, så länge det sker i den riktning Svensson förespråkar? Uppenbarligen menar han att han vill att de ska uppfostras enligt någon form av tvingande mönster baserat på vilket kön de har (eller ser ut att ha) – så vad är det för mönster han istället vill ha dem i, om han nu liksom jag tycker att de gamla mönstren inte passar?

Ska vi ge pojkar och flickor lika stor chans att lyckas i livet kan vi inte undervisa dem på samma sätt i skolan. Pojkar är inte lika bra som flickor på att ta ansvar för sitt eget lärande och arbeta på egen hand. De behöver mer lärarledd undervisning i helklass. Med samma pedagogik ökar klyftan ännu mer mellan pojkars och flickors betyg och chanser att lyckas i livet och pojkarna blir de stora förlorare.

…men där small det igen. Jag saknar än en gång referenser – inte på att pojkar inte är lika bra på att ta ansvar för sitt lärande, utan för att det skulle vara något medfött och oföränderligt. Se till historien, se till andra kulturer, se att detta är någonting som händer i vår kultur idag och att detta inte är någonting som ”bara är” – det är mönster som skapas och perpetueras av oss.

Och så min tionde punkt. Svensson går i den breda, väl upptrampade stigen av könsessentialism, att säga att pojkar och flickor är helt olika och aldrig mötas de två – enligt honom rentav ”genetiskt” olika, trots att de är barn av samma genuppsättning. Var finns de barn som inte passar in i mallen, oavsett om det är Svenssons ännu odefinierade mall, eller den ”traditionella” mallen? Var finns de barn vars kromosomer inte matchar de yttre könsorganen? Var finns barn som föds med otydlig könstillhörighet, eller transsexuella barn? Och framför allt – var finns alla de barn som matchar båda mallarna, och mer därtill? Var finns bilden av varje barn som en individ, vars behov och förutsättningar är individuella istället för knutna till vad de har för könsorgan?

En könsneutral undervisning är just neutral. Det är att inte ha förväntningar eller krav på vad barnet ska tänka, klä sig, ha lätt att lära sig, vara bra eller dåligt på ”av naturen”. Svensson tycks vilja ersätta en tvångströja med en annan. Jag vill inte ha någon tvångströja alls.

Etiketter: ,
2012-02-29

Rätt till barn och rätt till föräldrar

När jag växte upp hade min mamma en väninna, som var singel och hade en son. Väninnan hade en stark längtan efter barn, men ingen alls efter en man. Hennes lösning var att ge sig ut och ragga på helgerna, tills ett av hennes one-night stands ledde till graviditet. Den biologiska fadern har ingen aning om barnets existens. Jag vet inte vad barnet fick för information om sin härkomst; min mamma och väninnan tappade kontakten långt innan jag blev gammal nog för att fundera över sådana saker.

I en post om insemination av singelkvinnor skriver Fanny att en del män ser insemination som att män reduceras till avelsdjur, att det bara är deras sperma som kvinnorna är intresserade av och inte männen själva. Så var ju uppenbart fallet för min mammas väninna. Skillnaden är att vid insemination är ju männen själva beredda att donera sin sperma, utan att behöva ha någon relation till eller fysisk kontakt med de kvinnor som med deras hjälp kan få barn. Ingen behöver bli lurad och ingen behöver utsätta sig själv för de risker som ett samlag med en okänd människa kan medföra.

Men barnen, då? Vår käre socialminister Göran Hägglund talar med stort pathos om hur synd det är om barn till singelkvinnor som insemineras, om hur de fråntas rätten till en förälder. Samtidigt sitter han i den regering som bestämt att mina p-piller inte ska ingå i högkostnadsskyddet. Tydligen tycker han det är helt OK om en kvinna blir med barn oplanerat och oförberedd, men helt oacceptabelt att en vuxen kvinna som verkligen vill ha ett barn skulle kunna få skaffa det på ett ofarligt och kontrollerat sätt.

Etiketter: , , ,
2011-11-3

Juxtapositioner

Ena dagen ramaskri mot att barnmisshandel inte anmälts. Andra dagen ramaskri mot att det anmälts.

Ena dagen ramaskri mot att anmälningar om sexuella övergrepp inte tas på allvar. Andra dagen ramaskri mot att de tas på allvar.

Det är i alla fall tryggt att veta att oavsett vad som händer så har vi en engagerad press som kommer att göra det bästa av situationen. (”Det bästa” ska här utläsas som ”det som genererar mest lösnummerförsäljning”.)

Etiketter:
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.